Idag vaknade vi klockan fem, gäspade varsin gång och somnade sedan om. Vi hade tänkt gå upp då för att ta en tidig vandring genom skogen vi bor i. Men det var alldeles för mörkt och vi var alldeles för trötta så det blev en försening på fyrtio minuter. Inte fy skam att ge sig ut på promenad den tiden heller i och för sig.
En mil under fötterna var skönt för både kropp och sinne, och under den sträckan hann vi med både det ena och det andra. Tidigare i veckan klättrade vi som ni vet uppför ett femtiotvå meter högt träd. Nu blev det ett nytt träd, hela sextioåtta meter över marken och en flera gånger bättre utsikt än tidigare. Solen ovanför horisonten skapade ett enormt vackert sken över trädtopparna, som var osynligt för alla andra utom oss som befann sig ovanför allt som var under oss. Lycka!
Förutom två gröna larver (en levande och en död), ett par flaxande fåglar och en och annan fjäril så var djurlivet förvånansvärt ickenärvarande så tidigt på dagen. Det enda djurliga vi stötte på utöver dessa mindre varelser var det dova studsljud som en känguru lämnade efter sig när den hoppade bort från oss där vi kom spatserande. Ett ljud som för övrigt ingen av oss är vana vid att höra från en skog. Det låter som om någonting stort kommer klampande med tunga steg, inte alls som en liten känguru som lätt studsar fram genom träd och löv. Lite småläskigt fortfarande innan man kommer ihåg vad det är.
Appropå läskiga saker så gick vi förbi tre stora Kirri-träd som växt på ett sätt som gjorde att de stod lutande emot vrandra, men utan att ha upprotat sig själva, vilket gjorde att de fortfarande var högst levande och fulla med löv som gillade att svaja i vinden. Precis när vi passerade dessa tre magnifika stammar kom det en stor vindpust som satte alla tre träd i gungning som i sin tur gav ifrån sig ett högljutt brummande KNAK! Som dessutom ekade rejält genom skogen. För en bråkdel av en sekund trodde vi att skogen var på väg att falla sönder och vi sprang iväg en liten bit innan vi insåg att ljudet i det här fallet var helt ofarligt och att alla träd stod kvar där dom alltid stått.
Efter denna trevliga morgonvandring tog vi bilen vidare till ytterligare ett klätterträd, denna gång på 58 meter. Nu var vi ju vana vid den här typen av utmaning/underhållning och tog oss snabbt både ner och upp och var efter dagens tidigare utsikt föga imponerade av den vi nu såg (även om den säkert var ypperligt vacker den med om vi sett den med andra ögon). Efter det blev det vinprovning (Antagligen det godaste, och dyraste, vinet vi någonsin provat på), en titt på en vattenlös fors, ett bad i en damm och inköp av en påse äpplen från ett litet stånd där man tog vad man ville ha och lämnade pengar i en burk därefter. Mysigt.
Fiskelyckan fortsätter lysa med sin frånvaro så ikväll blir det vegetarisk wok. Adiö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar