Kul i ett soffsurfarskjul

De senaste dagarna har varit så kalla att jag nästan har glömt hur jag har svettats varje tidigare dag i detta land. När vi kommit fram till Albany och var på var på väg till gratisduscharna (!) (på detta område vinner Australien stora poäng jämfört med Sverige, alla toaletter är gratis och det finns uppenbarligen gratisdushar med) för att värma upp oss konstaterade vi att vi hade exakt lika mycket kläder på oss som vi hade i Island i somras. Med undantag för flippflopps på fötterna. Men vi har också konstaterat att hösten är här.

Så mycket badande har det inte inte varit på ett tag. Igår fick vi dock tillfälle att öka pulsen litegrann med en vandring i ett naturreservat i närheten. Målet var Castle Rock, stora stenbumlingar på en hög kulle, och väl påpälsade började vi traska uppåt. Vi mötte snart smågrupper med pensionärer som hälsade oss med kommentarer som "Det är värt det!" och "Så där fort kommer ni inte springa längre fram!", vilket fick oss att fundera på om vi underskattat sträckan eller om de bara var gamla och otränade. Snart åkte dock jackorna av och tempot saktades ner... Väl uppe spelade dock svetten ingen roll, vi poserade friskt framför stenblocken och klättrade över skyddsstaketet för att känna oss odödliga och ta häftiga bilder. Vilken utsikt!!!

När vi nu kommit till en större stad tänkte vi att det var dags att couchsurfa igen. Dels finns det fler utbud när det gäller människor som tar emot couchsurfare (och man kan välja bort de som verkar för mystiska), dels finns det bättre täckning för att använda internet (WA svämmar inte direkt över med wifi, vi hade förväntat oss mer än så här. Är internet fortfarande en nyhet?!)* Hur som helst, vi fick snabbt svar från båda våra förfrågningar. Tjejen som vi frågade ska följa med oss på sightseeng imorgon. Mannen, med det för att vara couchsurfer lite ovanliga yrket "dataförsäljare" skrev att vi skulle mötas upp samma kväll vid turistbyrån i stan. Vi var inte de enda som skulle stanna över natten. Han fick många förfrågningar varje dag och verkade tycka om att bunta ihop några stycken surfare samtidigt.

...och så kom det sig att vi spenderade gårdagskvällen med en internationell minifest där vi firade skapandet av ett alldeles eget couchsurfarskjul! Normalt sett brukar denne man, som f.ö. dök upp klädd som i Men in Black (vilket fick oss att stå som små förvirrade nybörjare  när han kom fram och pratade med oss, här tror man att man har lärt sig det mesta om couchurfing...) ta med sina skyddslingar på vandring och camping, men pga av väder och det faktum att han skulle jobba nästa dag fick vi hjälpa till att förvandla uthuset till ett vardagsrum. Totalt sju stycken, ett par från Tyskland och ett par killar från Estland (en med det fantastiska namnet Mellis) hade dykt upp med, var vi och vi fick en fin kväll tillsammans. Så trevlig att vi stannar två nätter till. SÅ bråttom har vi inte att vi tackar nej till trevlig samvaro! Det är bra att vi får socialisera lite ibland så vi inte glömmer hur man gör.

* Detta är en fundering som vi haft mer eller mindre sen vi kom hit. Igår förstärktes våra misstankar ännu mer när vi fick höra följande reklam på lokalradion: "Har ditt företag en egen hemsida? Annonsera om den här! Att annonsera på radio gör att människor vet om att du finns. When people know about yu they don´t have to search, cause they have already found you!"