Väntan

Efter att ha klarat av ca 38 timmar av totala 64 som innefattas i vår resa sitter vi nu i Peking och väntar på att få checka in (tråkigt). Här ska man tydligen inte gå in i själva check-in-området innan det är dags att faktiskt checka in. Allt som finns här är sterila golv, hårda bänkar och en dryckesautomat som inte tar emot sedlar på 100 yuan, vilka är de enda sedlar vi har.

Hur som helst, resan har gått bra hittills. Allt har varit i tid och vi har fått komma både ut och in i de länder vi passerat. Amsterdam var över förväntan trevligt då vi blev inhuserade i en liten central vindsvåning med världens kanske brantaste trappuppgång.

Underliga saker i Amsterdam 1: Sneda, smala och lutande hus med krokar under taknocken. Vilka används för att hissa in möbler till lägenheterna, då ovan nämnda trappuppgång, och alla andra också för den delen, inte bara är branta utan också väldigt smala. Det är också anledningen till att husen lutar, eller i varje fall att fasaden lutar, för att möbler hängandes i rep och trissor inte ska svinga in i grannarnas fönster på vägen upp eller ner.

Underliga saker i Amsterdam 2: Knark överallt, och lagarna kring knark. Det är till exempel inte tillåtet att röka cigaretter inne på en bar, hasch går däremot jättebra, och du får till och med blanda i lite tobak i jointen om du vill. Turister kan inte riktigt hantera den fria tillgången på diverse substanser vilket resulterar i nedspydda cyklar, ytterdörrar täckta i urin och allmän kaos och nedskräpning alla dagar i veckan, året runt. Därför vill många Holländare ha en lag mot att turister får införskaffa deras inhemska produkter av detta slag.

Eftersom vi sitter fast i ett mellanläge på flygplatsen i Peking har vi inte hunnit upptäcka så mycket underligt här ännu. Mer än att flygplatsen är allmänt förvirrande.

Om fem timmar flyger vi vidare till en annan stad i Kina som ingen av oss kan stava till. Och därifrån till Perth. Ett par timmar kvar helt enkelt.

... Flera timmar senare är vi framme vid målet och ligger och svettas i en säng. 41 grader ska det bli idag. Vi har tajmat in vår ankomst med en värmevåg utan dess like. Hej hej.

backpackers!

Snart står vi på Örebro centralstation med ryggsäckarna på igen!

Varför Australien?

Idag är det exakt en månad kvar tills vi far till varmare breddgrader och passande nog verkar kylan ha smugit sig på dagen till ära. I staden är det i form av ett slaskväder som man helst inte vill titta på genom fönsterrutan, men jag antar att det är fler än jag som hoppas att minusgraderna fortsätter sjunka lite och lämnar plats för riktig och mindre blöt snö inför julen!

Jag tänkte ta tillfället i akt och inviga mitt första inlägg i denna blogg med att förklara lite varför vi åker till just Australien just nu och just med varandra, om det skulle vara någon som undrar kring det. Nu är det väl inget underligt att man som svenskar väljer att åka dit nu för tiden, vi räknar med att stöta ihop med ett stort antal landsmän under våra fem månader down under, men att det blev som det blev berodde mest på omständigheter som förändrades och beslut som togs. Vägen hit till var vi nu är förklaras bäst i punktform (och jag utgår för enkelhetens skull från mitt eget perspektiv så får Micke tillägga om han tycker något saknas eller är fel).

• Australien har inte intresserat mig mer än som Crocodile Dundee-filmer och koalabjörnar bakåt i tiden. Men hösten 2009 när jag bodde på Island hängde jag lite med en australienska som jobbade på en WWOOF-gård i närheten av ”min” gård. En av döttrarna i familjen jag bodde hos hade även pluggat länge i landet och tipsade om ett Working holiday-visa som man kunde ansöka om och på så sätt både jobba och resa runt i ett år. Det lät lockande för min rastlösa själ även fast det kanske snarare handlade om ett saker-man-kan-göra-om-man-inte-hittar-något-mer-intressant-och-kanske-blir-det-nog-aldrig-av...
  
  
• Ett och ett halvt år senare, när jag var tillbaka i Sverige och precis hade sagt upp förstahandskontraktet på min lägenhet för att vara mer flexibel att kunna göra vad det jag ville om jag skulle komma på något, träffade jag Mikael Mattsson på en couchsurfing-träff. Vi började umgås mer och mer, inte bara under de ordnade mötena vi höll, och kom ganska snabbt fram till att vi nog skulle passa rätt bra ihop som resesällskap till varandra. Vi verkade ju båda självständiga och ingen av oss skulle få problemet att få med någon som bara hängde på och inte vågade hitta på saker själv.
  
  
• Ganska snart efter att vi hade träffats sa Micke upp sig från sitt jobb och var arbetslös ett tag. Då började han prata om att kanske åka till Australien ett år med ett Work and travel-visa innan han blev för gammal för att kunna ansöka om ett. Jag själv hade bestämt mig för att komma in på teaterlinjen på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. Jag sa att jag kunde komma och hälsa på några veckor i slutet av hans resa.
• Efter några veckor fick Micke jobb och sköt upp alla eventuella resplaner. Jag kom till min besvikelse inte in på Nordiska, bestämde mig för någon slags Plan2 (att söka in till socionomprogrammet i Örebro), åkte till Island en månad och fortsatte till USA där jag var i två veckor.
• Jag kom hem igen och det blev uppenbart att både min och Mickes fasta övertygelse om att vi skulle vara singlar och fria hade börjat skruva lite på sig. Dagen efter ankomsten bestämde vi oss för att vi skulle ge ett förhållande en chans, för ”vi kan ju alltid göra slut om det inte funkar”. (Det var ett bra beslut!)
  
  
• Jag var arbetslös, sen fick jag jobb på Stoneridge Electronics och började montera instrumentpaneler och ansökte till socionomprogrammet. En eftermiddag när jag jobbade och blåste på en plastfront fick jag lite panik när jag insåg att jag skulle vara fast i Örebro i tre år minst och plugga och fylla ledigheter med extrajobb som detta! När jag kom hem frågade jag Micke om han inte ville åka med mig till Australien i några månader ”typ om ett år”. Han svarade bara ”Ja, det kan vi göra.”
  
  
• Så blev det så. Ett år men inte särskilt många förberedelser senare är vi i stort sett på väg. Sen dess har jag hunnit blivit uppsagd, jobbat i kassa till och från i ett halvår, läst en termin på socionomprogrammet, hoppat av det och jobbat i snart ett halvår på Stoneridge igen. Och trots att vi kom överens om att det kanske skulle bli rätt lagom att eventuellt flytta ihop när vi kom hem från Australien har jag bott på Kungsgatan i lägenheten som börjar bli för liten i snart ett år nu.

Idéerna, jobben och framtidsfunderingarna har kommit och gått men resplanerna har bestått kan man säga! Om en månad lämnar vi vintermörkret... (och fast många gillar att påpeka att vi kanske kommer att stanna kvar där nere så tror jag inte den risken är så stor. Vi gillar Örebro!)


Länkar till er som funderar kring de färgade konstigheterna i texten:

WWOOF : http://www.wwoof.org/
Couchsurfing: http://www.couchsurfing.org/
Working holiday - visa:  http://www.immi.gov.au/

Bloggstart

Då var bloggen skapad och surfplattan iordningställd för bloggande på resande fot. Här kommer den som vill kunna läsa om vår kommande tripp till Australien.

Förberedelser innan.
Händelser under tiden.
Jobb.
Skoj.
Frustration.

Hurra!