Beachkänguruer

Först ska jag börja med att be om ursäkt för min okunnighet i ett tidigare blogginlägg: vi är längre söderut nu än då jag hävdade att vi var södrast möjligt på vår resa. Inte järnkoll med andra ord på Australiens karta. Nu åker vi snart norrut och sen öster och sen norr och sen väster och sen söder.

Fler felaktiga antaganden har gjorts i denna bil gällande geografin. För bara några dagar sen gick det upp för oss, som hela tiden trott att öknen inträffar när vi åker den långa biten från sydkusten upp till norr (det gör den också i och för sig, stooor öken), att vi snart kommer att resa genom Nullarbor. Ca tre dagar i tomhet. Preparera med vatten och fyll upp med bensin! Namnet som låter som något exotiskt från ett aboriginspråk är i själva verket latin och står för "Inga träd". När vi kommer ut på andra sidan, har vi blivit tipsade, ska vi gå till turistbyrån och be att få ett certifikat så vi kan bevisa vår bragd. Jag antar att jag kommer att bli tilldelad förarplatsen några timmar de kommande dagarna, hittills har både Micke och jag varit nöjda med att den tillhört honom. Vänsterkörning, here I come!

Trots en massa dagar med regn som resulterade i en stinkande bil full av halvfuktiga kläder har den senaste veckan inte innehållit mycket att klaga på (mer än stinkande och halvfuktiga kläder alltså). Vi lämnade Albany efter tre dagars soffsurfning och kontaktuppgiftersutbyte med det tyska paret som vi planerar att möta upp någon gång längst västkusten, eftersom vi åker samma cirkel fast åt olika håll. Vi blev tipsade om flera saker av dem som redan tilryggalagt vår framtidaa resesträcka, men tre av dem kom att påverka våra kommande dagar:

1. Ett naturreservat innehållande en flod som rann ut i havet och alltså hade bräckt vatten, perfekt för snorkling, som ett stort akvarium! Eftersom dagen var molning men inte regnig beslutade vi oss för att åka dit, älskade stället och stannade över natten! Även fast floden rann mot havet var vågorna starka nog att få vattnet att åka tillbaka åt andra hållet med, med resultatet att vi flöt runt fram och tillbaka när vi till slut med gåshud på hela kroppen vågat oss i. Antingen var vi på fel ställe eller så hade regnet förvandlat hela floden till en jordblandad sörja - vi såg knappt 30 cm framför oss. Men allt här i livet kan väl inte serveras på silverfat!

2. Lucky Bay i Cape le Grand national park. Den vitaste sanden i WA. Som att gå på cement nästan, så finkornig var den! Här bodde vi i tre nätter och hittade oss ett nytt tyskt par att umgås med vilket resulterade i gemensamma vandringar, snorkling och fiske och avslutades med en middag bestående av egenfångad fisk igår kväll. Lyx! Vistelsen inkluderade även nästan heltama kängruer som tiggde mat och bokstavlig talat låg och chillade på stranden på dagarna. Underliga djur det där.

3. En trevlig liten vandring från en bukt till en annan. Låter inte extraordinärt, men den innehöll några av de vackraste vyer jag upplevt på en vandring.

Ja, det var det. Nu är det dags att bunkra upp, avsluta blgginlägg, ladda upp lite bilder till soltörstande svenskar och acceptera det faktum att de flesta kläderna får fortsätta lukta i några dagar till. Så fuktiga är de inte längre i alla fall. Och "Man+"-parfymen är vi rätt vana vid, vid det här taget.