Hej igen, här halvligger jag och tycker synd om mig själv och är sur, även fast jag befinner mig på ett ovanligt trevligt ställe att vara sjuk på i skugga och småvind på en campingplats i ännu en nationalpark. Tänkte passa på att berätta litegrann om campingsystemet som vi ger skyhöga poäng, men först lite uppdatering om tillvaron. Vistelsen i Nannup och med dess musikfestival blev längre än planerat. Vi upptäckte snabbt att det både gick att slippa betala för camping eftersom det var fritt fram att stå utmed trotoarena och gå på gratiskonserter eftersom man helt enkelt inte behövde en biljett för de mindre scenerna. Detta passade oss naturligtvis utmärkt och vi kunde dessutom unna oss både pizzaslice och nygjorda donughts utan att gå back i budgeten. Igår tänkte vi lämna mandolinerna och gitarrerna bakom oss men eftersom jag vaknade med halsont så beslöt vi oss för att stanna ännu en dag och vila. Resultatet blev att vi åkte idag istället, en småregnig morgon med volontärarbetare överallt som jobbade med att få staden att återfå sitt vanliga utseende igen. Ska bli kul att se skillnaden igen om några dar när vi far österut.
Idag har vi hunnit besöka Australiens sydvästligaste udde och längre söderut än så kommer vi inte komma under denna tripp. Platsen innehöll även fastlandets högsta fyrtorn och fler turister än vi sett vid någon sevärdighet så här långt. Nästa mål var grottor men Micke, som anklagar mig för att vara världssämst i att erkänna mig sjuk, övertalade mig att vi skulle stanna vid en camping resten av eftermiddagen istället för att jag skulle äta alvedon. Och så hamnade vi här med grottorna runt hörnet och något att se fram emot!
Så tillbaka till ursprungsämnet: det fenomenala systemet när det gäller camping i Western Australias alla nationalparker och naturreservat. Grundregeln för de flesta parker är att man får betala en avgift per fordon när man kör in i dem. Detta har vi löst genom att införskaffa ett ettårs-passerkort som vi redan nästan har tjänat in. I de parker som tillåter camping tillkommer en avgift på 7 dollar, alltså ca 50 kr, per person (vilket är ungefär lika mycket som en natt hemma i lägenheten om man slår ut månashyran). Denna avgift har vi hittills upptäckt tre olika sätt att betala. Dels i grinden när man åker in i parken (om den är bemannad), dels i form av en parkvakt som kör runt och tar betalt någon gång per dag och stannar och småpratar lite. Det senaste sättet vi har upptäckt är att man får fylla i sina uppgifter på ett färdigtryckt kuvert som man sen lägger pengar i och stoppar i en låda. Campingplatserna är välskötta och det finns dass och ibland bänkar, här finns det även ett kök. När inte den högt uppskattade Allemansrätten finns till hands är detta ett utmärkt sätt som vi supportar till fullo! Inga tjuvsovningar i naturreservat! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar