Dag två av resande. Vi befinner oss strax utanför staden Pemberton i naturreservatet Warren. Själv har jag sköljt av mig vägdammet och tvättat håret med hjälp av en skål uppvärmt vatten (campingduscharna känns avlägsna och det är helt ok!), Micke har börjat med maten. Fiskespöet invigdes ikväll i den lilla bäcken men utan gott resultt så det blir tonfisk på burk. Inte illa det!
Efter att ha spenderat tre nätter hemma hos Bre och Adam i ett gulligt hus som nästan fick oss att börja längta hem för att själva inreda samt kasta avundssjuka blickar mot bananplantan och citronträdet i trädgården, påbörjade vi vår resa söderut. Tanken är att möta upp Bre i Nannup där det är en folkmusikfestival i helgen. Själva anser vi oss bara ha råd med en fredagskväll med konserter, men det ska bli kul att campa på området och känna in festivalstämningen!
Därmed har den första delen på vår resa inneburit (för kartälskare) sträckan Fremantle (Perth) - Bunburry - Donnybrook - Balingup - Bridgetown - Manjimup - nu slutligen Pemberton, och om ett par dagar åker vi alltså till Nannup.
Det har varit varma dagar, som vanligt, med mycket bilåkande. Vad vi har hört om södra Western Australia är att det är grönt och vackert, och det stämmer verkligen! Här och var finns det odlingar med framför allt äpplen och vindruvor, som det är skördesäsong på, och ständigt åker man förbi små vingårdar som är öppna för besök och provsmakning. Idag åkte vi förbi ett musteri vilket resulterade i en liten låda lokalproducerad cider. Det var helt enkelt för gott för att låta bli! Torrt och inte så sött. Vi planerar in fler gårdsbesök...
Idag har vi även trädklättrat i ett 52 meter högt träd, upp till Diamond tree lookout. Trädet användes för x antal år sen som utsiktspost för att upptäcka skogsbränder. Nu är det öppet för vem som helst som vill beklättra det. Stora järnpinnar i trädet bildar en stege som ringlar sig uppåt till en platå. En varnigsskylt uppmanade förbiresande att de med hjärtproblem och höjdskräck bör avstå. Annars var det fritt fram. Pirret i magen och i fotsulorna (ett Nestor-fenomen) hängde kvar långt efter att vi kommit ner igen!
Imorgon ska vi klara av samma sak på 68 meter. Det går en vandringsled här i närheten som passerar ett liknande "klätterträd". Motionsdag imorgon alltså!, vi tänkte gå upp vid halv sex för att hinna genomföra den längsta biten vandring innan det blir för varmt. Men nu först blir det middag och välbehövlig sömn:)
(Spindelbilderna nedan är från förra nattens camping. De var inne på damtoan, tillsammans med en gigantisk redback-hona, och medförde att jag höll mig till buskarna under kvällen och morgonen. Visserligen är det Micke som är rädd för spindlar, men de här var ta mig tusan inte att leka med!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar