Först vill jag tacka igen för alla födelsedagshälsningar! Jag hade en fin födelsedag med både morgonkaffe&tårta på sängen och hamburgare&öl på kvällen. Däremellan sträckkörde vi ca 80 mil från Alice Springs till Daly Waters, med endast ett litet stopp vid Devils Marbles: stora, släta stenar som ser ut som gigantiska stenkulor ungefär. Coolt! Ju längre upp vi kom desto varmare och fuktigare blev det. Det kändes konstigt att klimatet ändrades så mycket inom samma land, ända tills vi kom fram till att hela Stuart Highway från söder till norr är ungefär lika långt som från Sverige till Turkiet. Inte så konstigt att vi ligger och svettas så långt från varandra som möjligt endast en vecka efter att vi legat och frusit under en hög med filtar!
Lite korta uppdateringar från de senaste dagarna:
Efter Daly Waters åkte vi till Mataranka där vi stannade vid några varma naturliga pooler med kristallklart vatten. Riktigt häftigt att snorkla i!
Därifrån åkte vi till Kathrine, besökte turistinfon för lite research och sov sen på en rastplats utanför stan. Den natten hörde vi en flock dingos som ylade, olika långt borta varje gång och ibland ganska nära. Precis innan det blev mörkt såg vi också en stor flock på ett tusental fåglar lämna skogen vid vägkanten. När vi studerade dem lite närmare visade det sig att det var fladdermöss! Det kändes som att vi plötsligt verkligen hade fått naturen runt knuten.
Litchfield national park blev nästa stopp, en liten nationalpark med många små bäckar och vattenfall. Alla var inte öppna för att bada i pga alla översvämningar som regnperioden medfört och som lockar saltvattenkrokodiler att vandra uppströms. Vi passade dock på att betrakta några på håll, gå lite promenad i den regnskogsliknande skogen och bada där det var säkert. Skönt med lite svalka!
Av någon anledning hade vi sett mycket fram emot att komma till Darwin, men nu misstänker vi att vi börjat utveckla en viss allergi mot städer... Speciellt när de är stora, och speiellt nu när Micke har börjat ta efter allt för många av mina beteenden (han har vid ett tillfälle presenterat sig som Lina, och tappa bort nycklar är numer ett nästan dagligt inslag!), vilket innebär att han blir stressad i trafiken och nästan kör in i bilar. Mest var vi bara svettiga och trötta på det mesta som hade med människor att göra. Men ett mycket bra och gratis museum samt lite egentid löste det mesta! Bl.a. kom vi fram till att vi inte behövde tillbringa mer tid än nödvändigt på ställen som har mer än en väg. Så vi åkte vidare.
Efter en kväll med fler myggor än jag någonsin upplevt (de satt på tälttaket hela natten som zombierna vid fängelset i "Walking Dead"!) kom vi så till Kakadu national park. Här är många vägar översvämmade vilket innebär klart färre saker att göra och uppleva, och med tanke på det dyra inträdet så hade vi inte kommit hit om det inte också hade varit vår enda chans att åka på en mindre båts krokodilsafari den här tiden på året. Så det ska vi göra imorgon, och vi har peppat sen vi kom till detta land från första början. Med tanke på hur mycket som är avstängt, både pga översvämmningar och krokodil-risk, hoppas jag att vi inte blir besvikna.
När vi lämnar parken har vår resa tillbaka börjat. Vi har kommit till punkten från vilken cirkeln ska slutas kan man säga. Men det känns knappast vemodigt, eftersom vi insett att 1/3 av tiden fortfarande är kvar! Synd bara att landet är så stort och bensin är så dyrt...
Jag lägger upp lite bilder så får ni själva para ihop dem med respektive händelse. Bloggen tillåter en varken att lägga bilderna i rätt ordning eller skriva en kommentar till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar