Krabban

Vi var på väg. Vi satt i krabban (Vår campervan heter så för er som inte visste det) och åkte norrut. Den var tillfixad och pimpad till nästan perfektion med sovplan, hörnsoffa och bokhylla. Den gick på både bensin och biogas så risken för att bli strandsatta på grund av bränslebrist var ypperligt små. Vi hade nyss övernattat vid Yanchep National Park i tre nätter och var nu på väg mot nästa delmål på vägen upp till Darwin. Det kändes bra, rätt, spännande!

Efter fyra nätter tillbaka på en camping i Fremantle, söder om Perth, i området där vi spenderat första månaden av vår resa med att fixa papper och pimpa bil, är vi inte riktigt där vi trodde vi skulle vara just nu. Vi kom hit med hjälp av en bogserbil, som kostade gratis tack vare en försäkring vi skaffat samma dag som vi lämnade Perth. Man brukar säga "tur i oturen". Jag skulle säga att det passar extremt bra i det här läget. Bogsering i tretton mil hade inte blivit billigt.

I förrgår ringde verkstaden. De sa att det var olja överallt och att de behövde göra rent motorn innan de kunde göra en bedömning av skadan. Igår ringde jag tillbaka och undrade hur det hade gått. De sa att motorn var ren men att den behövde skickas vidare till en motospecialist. Han ska återkomma om ett par dagar med ett pris.

Så här är vi nu. Väntandes, igen. Det kommer svida i plånboken, vi kommer behöva planera om resan, vi måste lifta in till staden och köpa mat (och ta ut pengar) eftersom vi glömt ta ut kontanter att betala bussresan med. En buss vi måste åka med eftersom vi inte längre har en bil för självtransport.

Nej, hittills har det inte blivit som vi tänkt oss. Men vi har det faktiskt bra ändå. Det här är ett äventyr i äventyret! Vi kommer ha lite mindre pengar, vi kommer ha en lite annan färdrutt än planerat, vi kommer spendera lite mer tid i och runtom Perth än vad vi trodde. Men vad tusan, vi är här och vi har roligt och saker och ting kommer lösa sig på ett eller annat sätt.

Nu ska vi spela pingis.

Må väl!